Småskär ligger längst ut i den yttre skärgården ca 3 landmil öster om centrala Luleå. Som man hör på namnet så var Småskär tidigare en samling av små skär i yttre skärgården, som på grund av landhöjningen vuxit ihop.
Med sina 120 stycken fritidsstugor är Småskär en av ytterskärgårdens största och mest betydande öar som också har en fin och omväxlande natur. Ön har många fina naturstigar som snirklar sig runt i öns gammelskog bland tjärnar, klipphällar, klapperstensfält och sandstränder. Här finns även Skärgårdens äldsta kapell som uppfördes 1720.
På 1500-talet så upprättades det första fiskelägret, som bestod av ett antal fiskestugor byggda i den vik som idag heter Kyrkviken. Troligtvis hade den ett annat namn på den tiden eftersom det då inte fanns någon kyrka eller kapell där. Småskär ägdes av staten fram till Julaftonen 1652, då drottning Christina skänkte ön till Luleå borgerskap och sedan dess har den tillhört Luleå Kommun. Stugtomterna på Småskär säljs inte, istället arrenderas de ut till privatpersoner som vill bygga fritidshus på ön. Det finns inga åretruntboende, men bland stugägarna är det populärt att man är på ön under förfallstiden. På så sätt får de uppleva vårens intåg med ett rikt fågelliv(ca 40 olika häckande arter) och ljusa nätter. Småskär har en fin miljö för många av de lite ovanligare fåglarna och en viktig häckningsplats för dem. Därför ingår delar av småskär i ett större fågelskyddsområde som även innefattar Klyvaren och Finnskäret.
Kapellet: På småskär finner vi Luleås äldsta kapell, där nutida gudstjänster, dop och vigslar hålls under somrarna. Gudstjänsterna som hålls några gånger varje sommar är mycket populära och det brukar vara fullsatt till sista plats. Bygget av kapellet började år 1710 och var klart 20 år senare, detta med hjälp av lulebor som sänkte pengar till arbetet. På småskär fanns inte lämpliga träd till kapellet utan virke och annat byggmaterial transporterades ut till ön från fastlandet.
Utanför kapellet finns den gamla domarringen (en stor stenring) som är kvar än idag. Det var i ringen hamnrätten höll till och dömde straff. Det man kunde bli dömd för var allt möjligt men de vanliga och värsta brotten var att ta någon annans öskar, att svära eller att tjuvfiska.
Straffen för lagbrytaren var böter som delades upp och gick till de fattiga och 1/3 till hamnfogden. Hamnfogden var den som var domare i tinget på ön och även den som höll i gudstjänsterna. Ett annat hemskare straff var att brottslingen fick ”sitta i stocken” över en natt. Det innebar att brottslingen blev fastsatt med benen eller armarna i en utsågad och kluven stock och blev där bespottad av invånarna på ön.
Badhotellet Rammelholmsbadet: Idag ser man bara husgrunden av det gamla badhotellet som byggdes på Småskär på 1860-talet. Under den här tiden så fanns det inte många badhus i Luleå och ett stort intresse fanns att anlägga ett sådant. Särskilt attraktiv lokalisation för detta var Småskär, som vid det här laget ägdes av Luleå kommun och på somrarna var en väldig välbesökt ö, som ansågs vara en hälsosam och lugnande plats med ren och bra luft. Att få projektet genomfört var dock lättare sagt än gjort. En tremannastyrelse bildades 1866 för att leda projektet och samla in pengar. Man lyckades bra med insamlingarna, men lyckades ändå inte få ihop tillräckligt med pengar. Man gav inte upp hoppet och 1869 lyckades man via en auktion komma över ett 300 kvadratmeter stort bostadshus som man forslade till Småskär och omvandlade till badhotell. Sommaren 1869 invigdes hotellet som bestod av två våningar med en stor punchveranda. Den undre våningen med ett antal separerade rum för män respektive kvinnor och den övre bestod av en stor gemensam salong. Hotellet fick namnet Rammelholmsbadet efter den gamla hamnen och premiäråret innebar succé och det bjöds på god mat, sång, dans och musik. Åren efter premiären blev dock inte lika lyckosamma när bra väder och därmed även besökare lyste med sin frånvaro och redan efter två år stod hotellet i stora skulder. Man försökte lösa problemen, men tvingades omvandla hotellet till en kollektiv sommarstuga som sedan fick säljas och flyttas in till Luleå stad år 1887. Där stod hotellet till 1950 då det slutligen fick rivas.