I det allra yttersta havsbandet ligger ön Rödkallen, som den yttersta utposten mot Finland, med 10 gästhamnsplatser, två fyrar, en restaurang och tillgång till färskvatten.
Ända sedan 1600-talet har vattnen runt Rödkallen varit välanvända av fiskare men det är inte fiskeriverksamheten som ön är känd för. Ön associeras idag med lotsning och fyrvaktande. I början av 1800-talet inleddes lotsningen på Rödkallen. Lotsarna fungerade som vägvisare åt andra båtar. Det var ett tungt och riskfyllt arbete och lotsarna benämndes även som ”modiga män”. Lotsarna kände naturligtvis till de flesta grynnorna men det var endast när man grundstötte som man upptäckte nya. På ön finns det även två fyrar, en Heidenstammare och en sektorfyr. Heidenstamfyrarna är en av få kvar i Sverige. Sektorfyren är byggd ovanpå ett skärgårdshotell som stängde 2008. Hotellet fungerade också som ett lotsuppassningshus och fyrvaktarbostad från 1940 då fyren byggdes.
Kapellet på ön är ett av tre i Luleå skärgård. På kapellet fanns förr i tiden ett utsiktstorn på taket som lotsarna använde. I kapellet fanns det även en kyrkklocka från år 1801. 1846 köpte lotsverket kapellet, det fungerade därefter länge som redskapsbod men 1950 bestämde man sig för att restaurera kapellet och börja använda det för gudstjänster och vigslar m.m. Numera firas här gudstjänst en söndag varje sommar, men också vigslar och dop.
Två fyrar kan man hitta på ön. En av dessa är en s k ”Heidenstammare”, 21 meter hög och gjord i stål, installerad 1872 och tagen ur bruk 1972, efter 100 år. Den andra fyren är en sektorfyr byggd ovanpå ett sexvåningshus, tidigt använt av lotsar och senare ett skärgårdshotell.
Alma var namnet på ett tyskt fartyg som 1920 förliste åtta kilometer utanför Rödkallen under hård storm. Vakten som satt på taket till kapellet såg detta och slog larm. Några lotsar seglade genast dit för att rädda besättningen på sex man. De lyckades och tog med sig besättningen tillbaka till ön där de fick bo i lotsstugan. Det var för farligt att försöka dra loss fartyget från grundet i den hårda stormen så man lämnade det där. Det var ovanligt med försäkringar på den tiden och skepparen, som var delägare i Alma, försökte i förtvivlan ta livet av sig på ön men lotsarna upptäckte vad han gjorde och stoppade honom. Besättningen fick stanna på Rödkallen ett tag tills det att ett fartyg från Luleå plockade upp dem. När det några dagar senare blev sydlig vind och högvatten så lyftes fartyget från grundet och drev iväg med seglen uppe. Så småningom förliste hon igen på Bastuskär där en del av henne fortfarande ligger för allmän beskådning, även om hon i många år har varit utsatt för vrakplundring.