Fisket har varit den största näringen genom århundradena, ända sedan man började ta sig till öarna fram till idag. På öarna som kronan ägde fick varje välbärgad person delta i fisket och betala skatt till staten. Vid fiskelägena hade man en hamnordning som reglerade tider för fisket, arbetet, gudstjänster och liknade. Kapell med kyrkklockor byggdes på många fiskelägen för att kunna signalera när man fick fiska. Bröt man mot någon av förordningarna som att man tillexempel stal, svor eller lånade någon annans båt utan lov så kunde man få betala böter. Boten gick till kyrkan och de fattiga i samfundet.
De äldsta fiskeredskapen var gjorda av ben och trä. De användes ända fram till 1900-talet då järnkrokarna och nät av bomullsgarn började användas. Numera används nylon till nät.
På Småskär, Uddskär, Kluntarna, Haraskär, Norra Äspen och Rödkallen fanns i mitten av 1700-talet fiskelägen. De som fiskade stannade på sina fiskelägen i 2-3 veckor och man fångade runt tre tunnor strömming per båt. En del av fisken såldes till stans borgare men man skeppade också fisk till Torneå, den stora handelsplatsen.
Gädda och lake är inte så populära fiskar men däremot är strömming, sik, lax, löja, harr och öring det. Gäddan lever oftast i vikar där den kan gömma sig bland sjögräs och stenar. För sportfiskare är gäddan populär eftersom den är lättfiskad. Man fiskar gädda bäst med spö. Den största gädda som dragits upp i Luleå skärgård vägde 15 kilo. Dock äter man inte gädda så gärna då den är benig. Strömmingen fiskas sommartid och än idag med skötar vilket gjorts genom århundraden. Förut saltade man fisken direkt för att förvara den men nu fryser man oftast in den. Tidigt på våren fiskar man den strömming som man gör till surströmming. Siken, småsik och storsik, är en viktig matfisk. Förr fångade man sik på nät nu gör man det även med laxryssjor. På grund av bygget av Bodens kraftstation förstördes storsikens möjlighet att leka i älven vilket gör att den håller på att försvinna. Småsiken leker ute i skärgården och fiskas för rommens skull. Många anser att småsikrom är godare än löjrom. Laxen är en av de viktigaste fiskarna i skärgården. På 1700-talet exporterade man saltad lax till Stockholm. Först fiskades lax på nät men senare började man fiska med laxryssjor och laxfällor. Löjan är den fisk i skärgården som har störst ekonomisk betydelse. Fisken finns i otroliga mängder och har länge fiskats både för fisken och för rommens skull. Man använde nät och ryssjor vid fångsten. Yrkesfiskarna använder stora båtar med trål. När man kommer i land klämmer man ut rommen, rengör den och saltar den samt fisken. Sist fryser man in rommen eller levererar den färsk. Detta är en norrbottnisk delikatess, priset är högt. Harren är inte ekonomiskt intressant och fiskas inte så mycket. Den är dock populär för pimpling och fisketävlingar. Pimpling är nu förbjudet i skärgården men många ignorerar detta. Öringen, en uppskattad laxfisk med många namn, till exempel havsöring. På hösten fiskas öringen. Den är hotad i andra älvar än Luleå älv därför är det förbjudet att lägga ut nät på grunt vatten.